Kategori

Champagne - olika typer och vad man äter till.

Namnet Champagne får bara användas på vin från det geografiska distriktet Champagne i norra Frankrike. Allt annat är mousserande vin. I Champagne tillverkas världens främsta mousserande vin, men det finns även många högklassiga viner från andra områden och länder.

Champagneglas

Klimat, jordmån och olika distrikt

Namnet Champagne kommer från latinets campagna som betyder öppet fält. Champagne, som är Frankrikes nordligaste vinodlingsområde, består som namnet antyder av stora öppna slätter och låga sluttningar. Området som ligger nordost om Paris är utsatt för frost, regn och stränga vintrar. Man har en årsmedeltemperatur på 11°C. Jordmånen, som är mycket krit- och kalkrik, bidrar tillsammans med klimatet till att få fram torra, lätta viner med mycket hög syra och pikant mineralkaraktär. Därmed en idealisk bas för mousserande vin.

De bästa distrikten i området är Valle de Marne, Montagne de Reims och Côte de Blancs. De två första är främst kända för sina blå druvor, medan Côte de Blancs får fram dom bästa gröna druvorna (Chardonnay). Det finns en kvalitetsrankning av vingårdarna i Champagne, så kallade crus. Det finns 17 Grand Cru byar och 42 som har Premier Cru status.

Vingård i Reims Champagne

Tre druvsorter

Det är flera druvsorter som är tillåtna i Champagne, men det är idag tre stycken som är fullständigt dominerande. De är också de enda som får nyplanteras. Det är de två blå druvorna Pinot Noir och Pinot Meunier samt den gröna Chardonnay.

Pinot Noir är mest känd som druvan bakom de sammetslena röda bourgognevinerna. I Champagne, där den pressas försiktigt för att bli ett vitt mousserande vin, tillför den kraft och karaktär. Släktingen Pinot Meunier anses vara av lite enklare börd, men den utvecklas snabbare än de andra två och tillför mognad och balans i en ung Champagne. Chardonnay är en mycket populär druvsort som förekommer i de flesta vinproducerande länder. I Champagne ger den frukt, fräschör och elegans.

Efter att druvorna handskördats pressas de försiktigt och vinifieras separat. Man blandar sedan vin från olika områden och druvor till en cuvée. I standardchampagne blandar man också in lagrade viner från tidigare år. De olika Champagnehusen blandar på sitt speciella sätt för att få fram sin egen stil och karaktär.

Olika typer av Champagne

Märkeschampagne och rosé

Märkeschampagne, eller standardchampagne, är den vanligaste champagnetypen. Varje firma skapar sin husstil genom att blanda vin från olika vingårdar, druvor samt äldre lagrade basviner. Märkeschampagne måste lagras minst 15 månader på buteljen efter avslutad andra jäsning. Champagnen säljs som Brut Nature, Extra Brut, Brut, Extra Dry, Sec, Demi-Sec eller som Doux beroende på mängden socker som tillförs efter att lagring skett och jästfällningen är avlägsnad. 

Roséchampagne kan tillverkas på två sätt. Antingen genom att blanda lite rött i det vita vinet eller genom att från början urlaka de blå druvskalen så att man får en rosafärgad must. Den kan göras med eller utan årgång. Det förekommer också en hel del prestigeroséchampagner. Rosé blir mer och mer populärt och står idag för nästan 10% av den totala produktionen.

 

Roséchampagne

Årgångs- och prestigechampagne

Årgångschampagne är ett vin som är gjort av druvor skördade under ett och samma år. Årgången anges på etikett och kork. Årgångschampagne görs normalt bara de år då förutsättningarna varit speciellt gynnsamma. En årgångschampagne måste lagras minst tre år på butelj. Många firmor väljer naturligtvis att lagra sina viner betydligt längre. 

Prestigechampagne är Champagnehusens deluxe Champagne där inget sparas för att få fram det absolut bästa man förmår. Ofta kommer råvarorna endast från Grand Cru vingårdar, och vinerna lagras länge i källarna för att skapa komplexitet och finess. Flaskor och utstyrsel har vanligen en exklusiv och iögonfallande prägel. Det förekommer prestigechampagne både med och utan med årgångsbeteckning. Dessa viner håller mycket hög kvalitet och prislappen sätts därefter.

Blanc de Blancs och Blanc de Noir

Blanc de Blancs är en beteckning för mousserande viner som endast är gjorda på gröna druvor. I Champagne innebär det därför 100% Chardonnay, vilket ger en Champagne som vanligtvis utmärker sig för finess och elegans. 

Blanc de Noir är ett mousserande vitt vin gjort på enbart blå druvor. I Champagne innebär det Pinot Noir och/eller Pinot Meunier. En lite ovanligare Champagnetyp som utmärker sig för sin fyllighet och kraft.

Två champagnestäder som är värda ett besök

Reims och Epernay har båda ett antal champagnehus som går att besöka. När man går ner i de stora och oändliga kalkstensgrottorna och tunnlarna där miljontals flaskor förvaras känner man onekligen en viss andakt. Många av dessa kritkällare grävdes ut av romerska slavar för 2000 år sedan. Kalkstensblocken användes till att bygga upp nuvarande Reims. Sammanlagt finns det cirka 30 mil källargångar och år 2019 fanns det totalt 1.437 miljarder flaskor i lager!

Användningsområde

Champagne är mer än något annat vin förknippat med fest och högtid. Ingen annan vintyp har varit med om så många premiärer, födelsedagar och bröllop. Ska det firas ska det firas med bubblor. Visst är det även intimt förknippat med romantik. Bubblorna brusar och berusar. Tyvärr glömmer man ofta bort Champagnens förträfflighet som ackompanjemang till god mat.

Ostron och Champagne

Det är inte mycket som överträffar en Champagne med bra syra som aptitretare. Ofta väljer man helst en Champagne som helt eller mestadels är baserade på Chardonnay. Dessa är oftast lättare i stilen med fin finess och elegans. Som man börjar kan man gärna avsluta. Efter maten främjar det såväl matsmältning som välbefinnande.

När man kombinerar mat och vin använder man sig främst av grundregeln "lätt mat till lätta viner, och kraftig mat till kraftiga viner". Men man tar även hänsyn till hur grundsmakerna påverkar varandra.

Champagne i den lättare stilen används främst till skaldjur och skaldjursanrättningar samt till lättare fiskrätter. Finns det en friskhet i anrättningen genom syrliga tillbehör eller dylikt möter vi detta genom att välja ett vin med lite högre syra. Ett lite friskare vin är även utmärkt till gås och anklever.

De smakrikare Champagnerna är mycket goda ledsagare till medelkraftiga och kraftiga fiskrätter samt till lättare kötträtter. Till det senare kan man även välja många roséchampagner. Halvtorra viner väljer vi gärna när det finns sötma i anrättningen. Exempelvis möter vinets sötma den förnimmbara sötman i en kokt naturell krabba. De halvtorra är även överlägsna sina torra kusiner till asiatisk mat med lätt kryddhetta. De sötare vinerna blir mycket användbara både till lättare desserter och ost.

Att öppna en flaska champagne

Hantera den kylda flaskan varsamt innan den skall öppnas. Man eftersträvar endast ett långsamt pys, ingen kraftig kavalkad med flygande kork och förlorat vin.

Lossa grimman som håller korken på plats. Luta sedan flaskan och vira en servett runt korken och flaskhalsen. Håll sedan korken stilla och snurra på flaskan. Håll emot korken och låt trycket långsamt pysa ut.

Serveringstemperatur bör vara 10-12 grader för torr champagne, halvtorra 8-10 grader och halvsöta/söta 7-8 grader.

Att prova och lagra Champagne

I stort sett provar man mousserande på samma sätt som stilla viner - men med några skillnader. Man ska inte kraftigt skvalpa runt vinet i glaset som man normalt gör. Gör man det tar man bort den mousse (franska för skum = kolsyran) som producenten lagt tid och pengar på att få dit.

Ofta hör man att man ska titta på kolsyrebubblorna i vinet. Ju mindre i storlek de är och ju längre tid de fortsätter att stiga i glaset desto högre kvalitet anses vinet ha. Personligen anser jag inte att det har någon relevans. Visserligen ser man onekligen skillnad mellan sockerdricksstora bubblor i vin med tillsatt kolsyra och små fina bubblor i en Champagne. Men kvalitetsskillnaden lär man ändå känna på doft och smak. När man går upp i dignitet blir det rent av missvisande eftersom bubblornas storlek, och hur länge de stiger, mer beror på glasets skick och utseende.

Vanliga dofter i mousserande viner, förutom eventuell druvkaraktär och olika typer av fruktighet, är nyanser som kommer från den andra jäsningen och efterkommande lagring. Det kan vara doft av jäst, nybakat bröd, rostat bröd, nötighet och toner av choklad i lite mognare Champagne.

När man smakar vinet ska man som vanligt gradera torrhet, fyllighet, fruktsyra, eftersmakens längd, balans, komplexitet och intensitet. Men man ska även beakta kolsyran. Känns det angenämt? Märker du ingen mousse? Är det för mycket? Speciellt lite enklare viner kan ha en aggressiv mousse, det vill säga för mycket kolsyra som obehagligt fyller munnen direkt vid avsmakning.

Högklassiga mousserande viner utvecklas och kan bli bättre efter något års lagring. Detsamma gäller även märkeschampagne. De flesta märkeschampagner bör normalt konsumeras inom 1-1,5 år efter degorgeringsdatum (när man tar bort jästfällningen). Tyvärr är det dock mycket ovanligt att information om detta datum är tillgängligt.

Årgångschampagne och prestigechampagner är definitivt mycket dugliga lagringsviner som kan lagras under lång tid. Hur många år de bör lagras beror naturligtvis på vinets karaktär och kvalitet, men självklart även konsumentens personliga smak. Det är mycket individuellt hur mogna och utvecklade man vill ha sina viner.

/Mats Claësson

Se också
Utskrift
Relaterat Innehåll

Se om produkten finns i lager på ditt Systembolag

Ingen butik vald Aktuell Systembolagsbutik:

Finding nearest stores...

Systembolagsbutiker som har produkten i lager