Kock-VM eller Årets kock?

I år har jag bestämt mig för att besöka varenda professionell kocktävling värd namnet. Eftersom året än så länge är tämligen nytt har det bara blivit två utflykter hittills. Dock inte vilka utflykter som helst utan förmodligen till de två viktigaste tävlingarna för en svensk publik. Kock-VM i Lyon och Årets kock i Malmö. Bägge tävlingar har ungefär 30 år på nacken och har fått fram ett gäng kockstjärnor. Att tävla i matlagning kan liknas vid att tävla i konståkning. Det du gör bedöms av kunniga domare som förväntar sig svåra piruetter och höga hopp, men självfallet också att ditt program ska sitta ihop och skapa en helhet som är större än de eleganta delarna. Det är samma sak i matlagning. Din sås ska förstås sitta ihop och ha rätt smak, textur och värme, men den ska också vara vacker tillsammans med köttet och grönsakerna. Du ska följa traditionen och samtidigt utmana.

Kock-VM går vartannat år i Lyon och vartannat år är det regionala tävlingar, alltså för vår del Kock-EM i Europa. Kock-VM skapades från början för att hylla den franska stjärnkocken Paul Bocuse som hittade på det nya franska köket och är en världens mest kända kockar. I dag är Paul 92 år. Hans son Jérôme har tagit över som huvuddomare i tävlingen vars officiella namn är Bocuse d’Or. Frankrikes tredje största stad agerar alltså vartannat år värd för tävlingen som hålls i anslutning till en gigantisk restaurangmässa. Den drar 80 000 besökare och ungefär 3-4000 av dem hänger i hall 6 där tävlingen äger rum. Första dagen tävlar 12 kockar från världens alla hörn och dagen efter ytterligare 12. Maten bedöms av ett otal domare från hela världen och ett av kriterierna på bedömningslistan är kockens förmåga att synliggöra sin nationalitet i sin mat. Exakt hur en kock från Marocko ska kunna skilja den norska matens särart från det svensk bidraget övergår mitt förstånd. Något rätt gjorde dock vårt västra grannland då de blev tvåa i årets tävling. USA vann och bronset gick till Island. Svensken Alexander Sjögren slutade på sjunde plats och det var förstås bra jobbat, men som vi alla vet har ABBA rätt: The Winner Takes It All och en sjunde plats ger inte många rader i historieboken. Att bevaka tävlingen var ett tämligen segt jobb. I början fick vi pressmedlemmar gå ganska nära de tävlande och kunde se vad de höll på med. Men sen blev vi placerade i ett dike och där var det trångt och svettigt. Vad som hände i de tolv små båsen där kockarna slet som djur förmedlades via en gigantisk tv-skärm och två programledare som pratade franska 95 procent av tiden. Ibland sa de något på engelska, men det var mycket sällan. Maten som serverades till juryn såg ut som något som skapats på planeten Mars. Det var overkligt vackert presenterade rätter, men omöjligt att känna igen en potatis eller morot. Årets sensation var att den första rätten var en veganrätt. Alltså bara grönsaker och inget smör. Å andra sidan var huvudrätten en kyckling från Bresse och det var förbjudet att inte toppa med gåslever…

Årets upplaga av Årets kock körde på vegantema. Den första uppgiften i Malmö var att skapa 5 vegetariska rätter. Uppgift två var att göra något gott med en fasan från Skåne. Här var det bara åtta kockar som tävlade och det gjorde att allt klarades av på en dag i Malmö arena. Konferencierer var kocken Tareq Taylor och programledaren Nour El Refai. Det var smart att blanda ett proffs med en amatörkock, vilket gav bra samtal och många ingångar. Årets kock anses av branschen vara den viktigaste platsen för att tända nya stjärnor på den svenska matlagningshimlen. Den gastronomiska guldmedaljen som delas ut av Prins Carl Philip är en kvalitetsstämpel som sitter kvar hela karriären. I år vann Johan Backeus som tävlade för fjärde gången. Och hade han inte vunnit i år hade han försökt även nästa år. Nu är hans nästa stora dröm att få tävla i Bocuse d’Or. Jag kan förstå drömmen att tävla i kock-VM, men jag tycker faktiskt att Årets kock-tävlingen är mycket mer sympatisk och begriplig. De två tävlingarna har helt olika arrangörer och en vinst i Årets kock leder inte till en plats i kock-VM. Det är förstås förvirrande och ibland hörs röster som säger att systemet borde vara tydligare. Men jag har inget emot lite röra och jag ser fram emot fler tävlingar som OS och Kockarnas kamp i TV4. Må bästa kocktävling vinna och ju fler som får möjlighet att tävla desto bättre.