Edward af Sillén om Peter Pan-farsen: "Har utmanat oss".

En tafatt men varmhjärtad skara amatörskådespelare ska tillsammans sätta upp den klassiska sagan om Peter Pan. Men det mesta går fel. Det börjar brinna, de snubblar och fastnar i kulisserna. Edward af Sillén har regisserat, och vi tog ett snack med honom.

– Jag tror att jag är påverkad av det mörker som omringar oss med krig i världen, inflation och stigande elpriser – så jag vill verkligen locka folk till liveteatern och till skratt. För just nu behöver folk mer än någonsin gå ut och skratta, säger Edward af Sillén, manusförfattare och regissör.

Edward är aktuell som regissör för farsen ”Peter Pan går åt helvete” som under våren spelas på Cirkus i Stockholm. Det här är den första svenska versionen av succén ”Peter Pan Goes Wrong” som hade premiär i London redan 2013. Den har vunnit flertalet humorpriser och under flera år gått för fulla hus.

Pernilla Wahlgren och Per Andersson i ensembeln

Föreställningen skildrar inte den klassiska sagan om pojken som inte ville bli vuxen. Det här är en komedi om en liten amatörteatergrupp och deras premiärkväll av en uppsättning av Peter Pan. Men innan ridån ens hinner gå upp börjar det mesta att gå fel för den lilla ensemblen.

– Den går lite under parollen att skadeglädjen är den riktigt sanna glädjen. I och med att den här amatörteatergruppen är fylld med så ljuvliga karaktärer och personligheter som folk känner igen blir det som att publiken hejar på dem och vill att de ska lyckas. Och att de ska ta sig igenom premiären hur illa det än går, förklarar Edward entusiastiskt och fortsätter:

– Skådespelarna slänger sig ut och riskerar sina liv bara för att få publiken att skratta.

I huvudrollerna ser vi en stjärnspäckad ensemble bestående bland annat av Pernilla Wahlgren, Per Andersson, Ola Forssmed, David Batra, Clara Henry samt Hampus Nessvold.

Edwards första scen var en sten

För Edward af Sillén har det alltid varit självklart att han som vuxen skulle syssla med teater.

– Jag tror inte att jag hade något val. Det var det enda jag ville och kunde. Som barn var jag ganska ensam och flydde ofta in i en fantasivärld. Hemma i trädgården fanns en stor stenbumling som fungerade som scen. Jag stod på den och hade föreställningar – helt själv. Utan publik, innehåll eller någon som helst kvalitet.

Edward utbildade sig inom teater med ambitionen att stå på scenen och började sin karriär genom att spela på många av Stockholms friteatrar. Men ju äldre han blev, desto mer kom scenskräcken och han insåg att det var roligare att vara i bakgrunden och hålla i trådarna än att stå framför publiken. Men det var extremt svårt att komma in i branschen bakom scen.

– Det här var tjugo år sedan och då fanns inte sociala medier eller Youtube. Hade jag försökt att nå fram i dag så hade jag gått den vägen. Men då knackade jag dörr. Jag kommer ihåg att jag försökte hos Colin Nutley och Helena Bergström, men fick nej.

I ren desperation gjorde Edward vad han kunde för att komma in i branschen och började trots sin scenskräck med ståuppkomik.

– Publiken skrattade och det funkade. Så jag gjorde det igen, och igen, och igen.

Efter ungefär ett halvårs ståuppande blev han tillfrågad av en regissör som fanns i publiken om att komma till Hamburger Börs och skriva sketcher till en krogshow som heter REA (Roligt, Elakt och Aktuellt).

– Då sa jag naturligtvis ja – eller jag skrek ja, säger Edward. Efter den kvällen gick jag aldrig upp på scenen igen.

Redan samma år fick Edward skriva manus till Guldbaggegalan och därefter jobbade han sig ”inåt och uppåt” i branschen.

Skillnad på fars och buskis

Peter Pan är en fars. Men kan inte fars ibland vara lite överdrivet så att det blir snudd på töntigt?

– Jag tror att många blandar ihop begreppen fars och buskis. Buskis är förankrat i landsbygden med mycket snusk och brännvin, förklarar Edward.

– Men fars är något annat. Det är en komedi med högt tempo där mycket står på spel vilket gör att det blir ganska galet och halsbrytande. Det är helt enkelt en skrattmaskin där skådespelarna får jobba mycket hårt, fortsätter han och ger exempel på typiska farsskådespelare från sin egen uppväxt såsom Gösta Ekman, Birgitta Andersson, Carl-Gustaf Lindstedt och på senare tid Robert Gustafsson samt Björn Gustafsson.

I "Peter Pan går åt helvete" går det mesta galet. Det är tekniska fel, scenen havererar det exploderar och brinner och skådespeleriet är dåligt.

– Men the show must go on. Och det är något vackert i det.

– Det är en extremt teknisk föreställning där tajmingen måste sitta på millisekunden. Om skådespelarna går till höger i stället för vänster gör de sig illa, så det har varit en ganska blåslagen ensemble under den här repetitionsperioden. Vi har verkligen utmanat oss, men på ett roligt sätt. Syftet var att få folk att skratta, och publiken viker sig av skratt. Så då är det värt det, säger Edward med ett stort leende.

Av: Åsa Larsson