Kungen invigde vikingauställningen i Stockholm!

Den 29/4 invigde kung Carl den XVI Gustaf Vikingautställningen på Djurgården i Stockholm. Dagen till ära hade han på sig en vikingahjälm. Att kungen bjöd på denna fantastiska bild tycker jag verkligen är att föra Sverige i tiden. Jag har sett utställningen och är övertygad om att den kommer att bli en enorm publiksuccé. Kärnan i utställningen är en 10 minuter lång resa i en vagn som tar oss igenom en vanlig vikings hårda liv. Det är ungefär som på Junibacken några hundra meter bort på samma ö, med skillnaden att vi istället får följa en krigare och hans slavar som tvingas ut i fält. Det är svält på gården och hans fru vill att han kommer hem med tre tunnor silver. Annars är risken stor att familjen tvingas gifta bort sin äldsta dotter till en gammal gubbe för att inte svälta ihjäl.

Hur den långa resan över havet gick ska inte avslöjas, men utställningen är välgjord och snyggt presenterad. Bakom utställningen finns bland annat Staffan Götestam som också var en av initiativtagarna till Junibacken. Vikingautställningen har dock ett smartare biljettsystem så att du slipper att stå i kö för att åka med på turen. Jag vet inte hur många timmar jag och mina barn har stått i kö på Junibacken för den fantastiska – men korta – åkturen med Astrid Lindgrens magiska röst, men fler än jag har fingrar på högerhanden…

I anslutning till Vikingautställningen öppnar krögaren Anna Broms krogen Glöd i samma byggnad. Du behöver inte betala entré för att komma in på krogen, men jag gissar att det i sommar kommer bli ganska fullt i vackra matsalen en trappa upp. Totalt rymmer muséet 500 besökare och i krogen finns det drygt 100 sittplatser. De bästa platserna i matsalen är framme vid det stora fönstret. Här finns några sköna stolar designade av Mats Theselius och en vidunderlig utsikt över Saltsjön, Söders höjder, Skepps- och Kastellholmen och Nybroviken. Det serveras inte vikingamat, men väl mat byggd på råvaror från denna tid.

Begreppet vikingar föddes ungefär samtidigt som nationalstaten, alltså på 1800-talet. Myten om den manliga, nordiska krigaren förädlades av poeter och konstnärer och efter några år fick vikingahjälmen horn. Detta är en ren myt och har inget med de människor som levde i Norden från år 793 fram till 1100-talet. De handelsresande och sjörövare som levde på yngre järnåldern hade ingen aning om att de knappt ett millennium senare skulle döpas till vikingar. Men att deras verksamhet nådde långt vet vi, bland annat eftersom deras gudanamn har gett upphov till veckodagarna torsdag och fredag.

Var historien börjar och sagan slutar är inte lätt att veta, men jag tycker det är häftigt att Djurgården har fått ytterligare en spännande attraktion som lockar turister från när och fjärran. Varje år söker sig 15 miljoner människor till detta stora grönområde och mer än hälften löser entré. Djurgården är alltså mer besökt än kinesiska muren. En av de första finansiärerna av Vikingautställningen är finansmannen Olof Stenhammar. Han har lagt in 20 miljoner av de totalt 110 000 000 kronorna som krävdes för att slutföra projektet. Staten har inte bidragit med en enda krona. Det borde staten ha gjort för jag är övertygad om att Vikingautställningen kommer att bli en god affär med tiden. Det första kryssningsturister frågar efter när de kommer till vår vackra huvudstad är var det finns vikingar.  Nu vet vi var vi ska skicka busslasterna. Jag kan också garantera att de inte kommer att bli besvikna på maten.