Från teceremoni till cocktailceremoni.

Att blanda te och alkohol härstammar från 1700-talet där punchen var först ut. Bartendern Tina Shine har fördjupat sig i teets historia och den japanska teceremonin. Utifrån det har hon utvecklat konceptet "cocktailceremoni".

I tevärlden säger man att teet görs på fältet, eller att kvalitén produceras på fältet åtminstone, och att allt man kan göra i produktionen efter det att teet plockats är antingen att förstöra det eller att bibehålla den där primära kvalitén. Samma hedrande attityd till råvaran skulle jag gissa att de flesta spritproducenter också upprätthåller. Alla autentiska dryckesproducenter skriver utan tvekan under på att deras produkter präglas av både själ och allvar vare sig det rör sig om oolongte eller scotch, men skillnaden mellan slutprodukten sprit och slutprodukten te är såklart alkoholens berusande effekt som adderar ytterligare en dimension till dryckesupplevelsen; ett “rum” präglat framförallt av mod. Detta till följd av att den kemiska föreningen som uppstår under produktionsprocessen får oss att släppa på våra hämningar när vi intar dessa drycker. Denna typ av avslappningtriggare sitter inte teet på. Men även te får oss onekligen att slappna av - fast på ett mer introvert vis. Varje klunk te är ett litet lugn. Är vi oroliga kan den trösta, utan bieffekt. Jag vill säga att det som distanserar teet från all annan dryck är dess påtagliga allvar. Teet har ett alldeles eget “rum”, och det är ett mycket nyktert rum som alkoholen inte kan göra anspråk på.

När jag tänker efter är det nog så att grunden till min uppskattning av cocktails med inslag av te är att de drinkarna bjuder in till båda dessa rum samtidigt. Den subtila smaken av te i en cocktail är elegant och något rogivande. Tack och lov finns det barer världen över som serverar cocktails med Camellia Sinesis (teets benämning i systematiken) och många erbjuder också smaker av torkade blommor och örter som har kokats ihop med sockerlag eller infuserats i starksprit och likörer.

Att blanda te med alkohol är inte är något nytt. Punchen är en produkt sprungen ur kollisionen mellan västvärldens koloniala/industriella kraft och Asiens exotiska agrikultur. Vår svenska punsch (stavas med ’s’) som introducerades redan på 1700-talets mitt härstammar ur en blandning av citrus, socker och te som kolonialmakterna hämtade från Asien, och förutom dessa komponenter innehåller den också vatten och arrak. Även arrak kommer från början från öst. Alla puncher innehåller inte te idag - det har liksom fallit lite i glömska, tyvärr. Men många recept värnar än om sitt ursprung, som bygger på de fem ingredienserna jag nyss nämnt. Ja, namnet kommer med stor sannolikhet från ordet ‘panca' som betyder just fem på sanskrit. Vi vet inte exakt när punchen gjorde entré i västvärlden men den befäste sig i våra sociala kulturyttringar under 1700-talet, och har sedan dess visat upp olika blandningar på varierande bassprit, så som rom, brandy, scotch och likörer. Idag kan punch innehålla i princip vad som helst, och lokala råvaror spelar ofta in. Punchen är menad att serveras ur skålar för vänner och bekanta att förse sig med (inte att förväxla med det sena 1900-talets fruktansvärda bålskålar med billig sprit, ginger ale, grenadin och stjärnfrukt) vilket gör den till en social dryck. Den har druckits både varm och kall genom tiderna och idag är det de kalla varianterna som dominerar. Ofta serveras de än idag ur skålar för gästerna att dela på men kan likväl serveras som en cocktail i ett glas - en s.k individuell punch.

Att mötas i dryck kan ta sig många uttryck. Förutom att fördjupa mig i punchen har jag också tittat närmre på den japanska teceremonin, (som i korrekt översättning borde benämnas ‘tesammankomst’). I japansk teceremoni används matcha, som är ett grönt te som krossats till ett fint pulver och vispas under tillredning. På samma sätt som hos produktionen av t.ex blended scotch finns en Master Blender i matchaproduktionen som har som uppgift att blanda samman teer med olika karaktärsdrag för att få en ultimat slutprodukt där man tagit hänsyn till doft, arom och färg. Under teceremonin tillreds matchan och avnjuts enligt en ritual där alla deltagarna underkastar sig en förening av fyra, för ceremonin, fundamentala idéer: harmoni, respekt, renhet och sinneslugn. Denna gemensamma underkastelse skapar ett band mellan värden och gästerna. Teceremonin är en spirituell sammankomst med rötter i zen-buddhismen, men den sociala aspekten är minst lika väsentlig. Det handlar i grund och botten om att mötas. 

Jag vill också mötas. Teceremonin kan tyckas vara på mils avstånd från cocktailpartys och barhäng, men jag har bestämt mig för att göra ett försök att kombinera essensen av dessa olika ‘världar’ för att se om det går att infusera teets allvar i alkoholhaltiga drycker. Jag vill mötas i en ceremoni med punch närmare bestämt. Målet är att utforma en cocktailsammankomst som liknar teceremonin, fast med en aning mörkare ton som gör sig bättre på natten men som fortfarande närs av värme och allvar, och förhoppningsvis kan fungera som katalysator för spännande möten. 

Under min första cocktailceremoni valde jag att använda mig av ett högkvalitativt jasminte som är rullat i små pärlor, istället för matcha. Jasminpärlorna fick ligga i en sockerlag på lika delar vatten och socker i en timme. Jag gjorde även ett iste på torkad hibiskus som fick representera vattnet och syran. Dessutom gav den en vacker färg. Min vän Cajsa-Lisa kom över en kväll förra veckan då jag ville testa ceremonins utformande med en gäst och hon hade med sig ingefära som jag också använde i drinken, vilket gav en subtil hetta och ytterligare komplexitet.

/Tina Shine