Larsen Cognac firar 90 år.

Tromsøborna har alltid varit ett sjöfarande folk med fisket som en viktig näring, men handeln med andra länder var lika viktig och den norska handelsflottan var bemannad med många Tromsø-bor som med sig hem ofta hade sådant de hade inhandlat när de gått i hamn i andra delar av världen. I övriga Norge talade man ofta – lite avundsjukt – om Tromsø som ”Lilla Paris” därför att kvinnorna där gick klädda i det senaste modet. 

Så det var inte så underligt att unge Jens-Reidar Larsen från Tromsø 1919 klev i land i franska Bordeaux. Syftet med resan är i efterhand oklart. En del hävdar att han skulle till England för att utbildas till sjökapten, andra att målet var Amerika. Men ska vi inte utgå från att han helt enkelt bara ville ut och se sig om i världen … och erövra den?

Den norske konsuln på plats gav honom rådet att söka sig till Cognac, där var nordbor eftertraktade eftersom de ansågs ha goda språkkunskaper, och det var ju viktigt för de olika tillverkarna av konjak som ju definitivt gärna ville se sina produkter gå på export. Här mötte uppenbarligen Jens Reidar sitt livs passion. Ja, egentligen upptäckte han två passioner. Med den ena, en ung kvinna från staden, gifte han sig. Den andra passionen var konjak och den ledde också till ett livslångt förhållande.

Efter några års arbete hos olika konjaksproducenter kände Jens Reidar att han ville bli sin egen. Antagligen inte bara därför att han kände att han lärt sig så mycket om hur man gör konjak, utan också därför att han såg möjligheten att erövra nya kunder och marknader i andra länder. Den första utländska kunden för det lilla konjaksbolag han köpt var ett apotek i Trondheim. Det rådde spritförbud, och norska vinmonopolet hade inte rätt att sälja sprit till allmänheten. Den som ville ha konjak fick gå till apoteket. Den konjak som Jens Reidar då sålde marknadsfördes under namnet Gautier vilket var namnet på det konjakshus han köpt. Men sedermera började han marknadsföra och sälja sina produkter under eget namn och Larsen Cognac var fött.

Larsen Cognac växte inte bara i Frankrike och Skandinavien utan tidigt hade man framgångar i Tjeckoslovakien, Österrike och Latinamerika och under 1960-talet vann man insteg i Nordamerika och Asien.

Redan från början betonade Jens Reidar det nordiska – något som många betraktade med en viss misstro – ”det kunde väl aldrig fungera”. Men användandet av vikingar i reklamen gjorde att många lade märke till Larsen Cognac … provade … och uppenbarligen uppskattade det som de drack. Den tappre vikingen på erövringståg syntes på affischer och etiketter … men också på väggdekorationer, tunnor och förpackningar … ja, egentligen på allt som kunde prydas med en viking. Det lanserades även en flaska i form av ett vikingaskepp för de mer exklusiva konjakssorterna. Flaskan blev en succé och de olika årgångar som ingår i produktlinjen är i dag samlarobjekt. Vikingaskeppsflaskan kom också att tillverkas i porslin från Limoges och fick dekorationer i bladguld. 

Men det var inte bara vikingakulturen som inspirerade marknadsföringen – den påverkades också av naturen i norra Norge. En konjak från Larsen hade en tillsats av vatten från Svalbard, och etiketterna skapades av den framstående norske konstnären Kåre Tveter som inspirerades av den karga, vilda naturen på Svalbard.

Jens-Reidar Larsens mål var att skapa en konjak som hade en helt unik stil där den fruktiga aromen från druvorna skulle hamna i förgrunden. Det åstadkoms genom en tidig destillering efter vinjäsningen. Destilleringen sker efter avlägsnandet av jästrester för att den ursprungliga fruktigheten ska behållas och för att man ska få en eau-de-vie som utmärks av sin elegans. 

Den som är ”Masterdistiller” har den krävande uppgiften att välja ut den lilla del av den eau-de-vie som destillerats som ska lagras på ekfat. Det är inne i ekfatens mörker som det där lilla undret sker – eau-de-vien åldras och förvandlas till cognac. Givetvis är man på Larsen noga med hur faten tillverkas – de tillverkas av 500-årig bergsek med låg tanninhalt från skogarna i Tronçais, som planterades för att säkra tillgången till virke till den franska flottan. Den mycket lätta kolning som sker av eken vid tunnbindningen bidrar till den finess i smaken som Jens-Reidar Larsen redan från början strävade efter. 

Det är inte fel att tala om att sker ett ”under” i faten medan eau-de-vien åldras - fat tillverkade av ek från Tronçais kallas ofta ”Magiska tunnor”. Sedan gäller det för den som är ”Master blender” att genom att dofta och smaka och studera färgen hos hundratals varianter av eau-de-vie skapa den perfekta mix som gör att en Larsen Cognac föds.

Texten, som är hämtad från tidningen Vin & Bar nr 3 2016, är skriven av Boris Benulic.