Askungen, helgonet Valentinus och Tinder.

I en av världens äldsta sagor, den om Askungen, har fåglar en speciell roll. Den börjar med att förklara att en gång fanns det en prins som var mycket speciell. Han kunde tala med fåglar. Han är också annorlunda eftersom han trodde på kärlek och ville välja sin partner själv.

Förr i tiden var det som bekant vanligt att föräldrar och släktingar avgjorde vem man skulle gifta sig med. Sagan om Askungen avslutas med att den gode prinsen kommer hem till de två elaka systrarna för att se om någon av dem passar i den sko som blev kvar på balen efter midnatt. Den ena av systern har klippt av sina tår för att få plats i skon, den andra har skurit av delar av sin häl. Prinsen genomskådar förstås detta och tvingas vända hem. Men i trädgården utanför de elaka systrarnas hus sjunger fåglar till honom att det finns en kvinna till i huset. Askungen gömmer sig i källaren… Och så slutar sagan lyckligt.

Jag brukar tänka på sagan som en nåd för att det verkliga livet ibland är så tufft och tråkigt. Hade vi inte sagor som Askungen och alla romantiska komedier som Solsidan och När Harry mötte Sally, vad skulle vi då drömma om när vi går till jobbet en regnblaskig, grå dag i början på februari?

Sagor vs. Tinder-verkligheten

Men visst finns det faktiskt dagar då sagan och verkligheten talar samma språk. Den 14 februari, Alla Hjärtans Dag eller Valentins dag, är en sådan dag. Även i detta fall börjar det med en saga. Det sägs att helgonet Valentinus, en kristen martyr, satt inspärrad i fängelset. Han skrev det första Valentinkortet till sin fångvaktares dotter som han var förälskad i. Eventuellt återgav han henne även synen, ty hon var blind. Men det är oklart. Det sägs att Valentinus levde på 200-talet och att han satt i fängelset för att han hade vigt unga, kristna par. Ur denna saga föddes traditionen att skicka Valentinkort till den som man eller kvinna planerar att vara ihop med i ett år. Korten blev ett sätt att hjälpa fåglarna, som var de som styrde vem som skulle bli ihop med vem under medeltiden. Jag ser fåglarna som en metafor för kärleken. Den liksom bara flyger omkring.

Att tro på sagor i en tid när vi ägnar en timme om dagen till att svepa fram och tillbaka på Tinder kan tyckas naivt. Men om vi inte hade en tro på den oförfalskade kärleken och om vi inte längtade så efter hitta en livskamrat, vad är vi människor då? Alla Hjärtans Dag är en påminnelse om att hjärtat inte bara är en mekanisk pump som bultar i vårt bröst utan också en känsla som vi har svårt att sätta ord på. Människan har förmågan att vara modig, en egenskap som gör oss helt unika i universum. En dator eller bil kan inte vara modig. Att skicka ett Valentinkort till någon som vi inte känner så väl är dumdristigt, naivt, tramsigt, löjligt och förstås mycket modigt. Det är samma mod som i den första kyssen. Vi har alla varit där och ganska många av oss kommer att komma dit igen. Livslång kärlek är ingen illusion, men det är få människor som går parallellt med sin partner genom alla steg i livets trappa. I några fall så kan en middag på Alla Hjärtans Dag bli det första steget.

Och med det sagt är jag övertygad om att prinsen och Askungen gick hem till slottet och drack några glas champagne för att fira sin förälskelse...

Tre mousserande viner till Alla Hjärtans Dag: