I Lodi i Kalifornien görs några av världens bästa zinfandelviner.

Lodi får fram några av landets bästa zinfandelviner

De första vinstockarna i vinområdet Lodi planterades i samband med den kaliforniska guldrushen. Området fortsatte att blomstra även under förbudstiden (1920-1933) då odlarna sålde druvor till privatpersoner som gjorde eget vin i hemmet. Det var nämligen tillåtet att göra för eget bruk. Druvan zinfandel har blivit lite av ett signum för Lodi och här finner vi en del av världens mest eftertraktade zinfandelviner.

Lodi har i jämförelse med alla andra vinområden i USA den största andelen gamla stockar. Gamla knotiga vinrankor ger inte så stora skördar men en fantastisk koncentration och smakrikedom till druvorna och vinet. Mycket intressant är även att de har det största antalet tyska druvsorter utanför Tyskland. Det kan man tacka Bob Koth för, som efter ett besök i Pfalz blev så betuttad i deras riesling att han beslutade att plantera 51 olika druvsorter med ursprung i Tyskland eller Österrike.

Lodi har varma dagar och kalla nätter

Lodi American Viticulture Area (AVA) fick sin ursprungsbeteckning 1986 och har vinodlingar som uppgår till lite mer än 200 000 hektar. Man odlar 125 olika druvsorter och man finner här även 7 underdistrikt. Lodi har ett medelhavsklimat där solen gör dagarna varma. Men eftersom området ligger direkt öst om San Fransisco Bay som är den största öppningen i de kustliggande bergskedjorna kommer det kalla vindar från havet. Det är stor skillnad mellan temperaturen på dagen jämfört med natten och detta förlänger druvornas mognadscykel. Genom detta får druvklasarna längre tid att bilda goda smaker och aromämnen.

USA:s nationaldruva med rötter i Kroatien

Zinfandel är starkt förknippad med den kaliforniska vinindustrin, och har blivit lite av hela landets nationaldruva, men redan 1967 kom de första teserna att zinfandel och den syditalienska druvan primitivo i själva verket skulle vara samma druva. Sen dess har det varit ett ständigt bråk mellan USA och Italien om druvans ursprung och om italienare skall ha rätten att sälja sina viner under namnet zinfandel. År 1994 kom bekräftelsen genom modern DNA-teknik och några år senare gav EU Italien rätten att använda namnet.

Vad det gäller ursprunget för druvan får vi dock bege oss till andra breddgrader. På 70-talet kom en teori att det skulle vara den kroatiska druvan plavaç mali. Men det fanns en del tvivel och det bevisades senare att så inte vara fallet. Men landet var i alla fall rätt och 2001 fick man en DNA-träff på några stockar som kom från en gammal vingård vid den Dalmatiska kusten. Druvan var crljenak kastelanski, men idag kommunicerar man det äldre namnet som nämns i Kroatiska skrifter redan på 1400-talet, nämligen tribidrag.

Till USA och New York anlände den 1820 tillsammans men en stor samling olika sticklingar från Österrike. Med samma sändning fanns plantor av druvan zierfandel som idag ger lätta  österrikiska röda viner. Kanske var det så att identifieringslappar lossnat eller blandats ihop och att zinfandel därför fick sitt namn?