Bunnahabhain - single malt från Islay.

Bunnahabhain är Islays nordligaste destilleri och byggdes i början av 1880-talet vid floden Margadales utlopp i Islaysundet. Bunnahabhain är såklart rena gaeliskan men betyder just ’flodens mynning’.

Destilleriet Bunnahabhain på Islay och skribenten Daniel Winter

Läget gör det än idag till ett av Skottlands mest isolerade destillerier. Daniel Winter har besökt torvrökens förlovade ö.

Sjövägen till Bunnahabhain

Han får kisa bakom den stora skeppsratten, kaptenen med skepparkrans och sin traditionella tam o’-shanter på huvudet. Kanske sjunger han för sig själv den gamla visan ”Westering Home”. Halsduken fladdrar i vinden och alldeles säkert är han på väg in i Islaysundets strida vatten, mellan öarna Islay och Jura utanför Skottlands väderombytliga västkust.

Sjömannen avbildas sedan länge på flasketiketten. Tillsammans med 3 200 andra ”Ileachs” har han Isle of Islay som sitt hem och de påminns ständigt om närheten till Atlanten. Liksom whiskyns långa historia på ön är havet en del av livet. Sju av öns åtta destillerier ligger alldeles vid strandkanten. Det går inte att slå bort tanken på att havsluften och vågornas salta stänk på lagerhusens väggar måste påverka whiskyn där den ligger och mognar i porösa ekfat. En tanke som för övrigt får stöd av intressanta forskningsrön; som folk o folk tidigare har berättat har analyser gjorda av den svenske forskaren Otto Hermelin visat på mätbara skillnader i saltnivåer mellan whisky som lagras på Islay och på fastlandet. 

Bunnahabhain - Islays nordligaste destilleri 

Bunnahabhain (boona-HA-ven) är Islays nordligaste destilleri och byggdes i början av 1880-talet vid floden Margadales utlopp i Islaysundet. Bunnahabhain är såklart rena gaeliskan men betyder just ’flodens mynning’. Här anlades en liten pir för ångfartygen, och en väg som klättrar upp längs den branta stigningen från strandkanten. Läget gör det än idag till ett av Skottlands mest isolerade destillerier. När jag tar mig ned för den där smala och krokiga vägen till destilleriet föreställer jag mig hur det skulle vara att leva här. En gång i tiden fanns en hel liten koloni runt destilleriet; personalbostäder, mataffär och till och med en liten byskola för destilleriarbetarnas barn. Idag är det mest vi whiskyturister som kämpar oss hit, till vägs ände på gemytliga Islay, förhoppningsvis under uppehåll i stormbyarna från den outtröttliga Atlantvinden. Ett besök på ön är aldrig komplett utan en tur till Bunnahabhain. 

Islay är ju torvrökens förlovade ö, men sedan ett halvsekel tillbaka har det ruffiga och charmiga destilleriet valt en annan väg. Runt 1963 övergick man till en mycket lättrökt malt. Visserligen gör destilleriet idag också en liten del kraftigt rökig whisky (knappt en femtedel av produktionen), vilken bland annat går till deras buteljeringar Mòine och Toiteach. Men i det som ändå får sägas vara Bunnahabhains husstil är rökigheten näst intill obefintlig. Och till skillnad från många andra destillerier – i synnerhet på Islay – där lagren av äldre whisky har sinat, ruvar Bunnahabhain fortfarande på en förhållandevis stor andel gammal whisky; det är få destillerier förunnat att idag kunna hålla sig med både en 18-årig och en 25-årig singelmalt i sitt standardsortiment.

Bunnahabhain har i mitt tycke länge levererat en jämn hög kvalitet, och singelmalten buteljeras alltid utan kylfiltrering och färgämne. Redan den gyllene bärnstensfärgen som möter oss i den ibland lite förbisedda 12-åringen avslöjar sherryfatens inverkan. Doften är rik och välbalanserad med en lätt maltighet, mandel, torkad frukt, kryddnejlika, ljung och lite cederträ. Smaken är rund med fina malttoner, honung och nötter som övergår i en lång elegant eftersmak med karamelltoner. Det här är ett Westering home som jag gärna återvänder till.

Bunnahabhain Mòine

429,00 kr


Till skillnad från destilleriets andra whiskys har Mòine en rökig karaktär från den lokala torven man använder som bränsle för att torka malten. Tydligt och nyanserad rökig doft med fatkaraktär, inslag av päron, ljunghonung, halm, ostronskal, vanilj och grapefrukt. Påtagligt rökig smak med fatkaraktär, inslag av päron, ljunghonung, halm, ostronskal, vanilj, tjära, grapefrukt och salmiak.

Daniel Winter

Om Daniel Winter

Ålder: 41

Gör idag: läser bl.a. en sommelierutbildning, skriver dryckesrelaterade artiklar och håller provningar i den egna firman Whiskytell. Har jobbat som jurist i ganska många år. Bor på Tjörn med fru och två söner. 

Intressen: Whisky, vin, resor, historia, musik.

Favoritdryck: Oj, måste man välja?

Favoritmat: färsk fisk eller isländsk lammytterfilé