Jonas Gardell och den viktiga Regnbågsfonden.

Jonas Gardell är en del av svensk homohistoria och har varit aktivist och kämpat mot attityder i stort sett i hela sitt vuxna liv. Han är också en av grundarna till Regnbågsfonden – en insamlingsstiftelse som stöttar organisationer och individer i de delar av världen där regnbågspersoner förföljs och dödas på grund av sin sexuella läggning. Vi tog ett snack med honom på telefon.

Jonas Gardells engagemang för utsatta homosexuella i andra länder började med en bild i tidningen. Den visade två pojkar med förbundna ögon som var på väg att hängas. 

– De var 17 och 18 år, från Iran, och de älskade varandra. Och för att de älskade varandra skulle de på ett förnedrande sätt torteras och avrättas offentligt, säger Jonas vemodigt.

Inte så långt efter händelsen som etsat sig fast på Jonas näthinna blev den svenska äktenskapsbalken könsneutral. Det vill säga det blev tillåtet för honom och Mark Levengood att gifta sig. Skillnaden blev påtaglig. Trots att det fortfarande finns mycket arbete kvar att göra, har vi i Sverige, jämfört med många andra delar av världen kommit långt i synen på homosexuella.

– Här har vi friheten att kunna gifta oss. Visserligen efter mycket kamp, vilken jag har varit med i ifrån början. Det var i den frustrationen som jag själv tänkte att vi måste göra något.

Jonas engagerade sig i homosexuella flyktingar. Han skrev i Expressen om en av dessa, en man som skulle utvisas till Uganda. Mannen var HIV-positiv och i Uganda är det förbjudet att förse homosexuella med läkemedel. Utvisningen innebar alltså i praktiken ett dödsstraff. Mannen räddades till slut och fick stanna kvar i Sverige. 

Regnbågsfonden startade på Mälarpaviljongen

Även en av mannens bästa vänner hotades av utvisning. Han arbetade på caféet och baren Mälarpaviljongen i Stockholm och Arto Winter, som driver stället, ville göra en insamling för honom. Målet var att få in 50 000 kronor.

– De hade gjort ett event. Och det var dittan och det var duttan, så jag sa: ”Gud vad mycket arbete ni lägger ned för de pengarna. Här har ni 50 000 kronor.”

Det blev starten på Regnbågsfonden. Jonas och Arto tillsammans med Jon Voss, ansvarig utgivare för QX, bestämde sig för att fortsätta samla in pengar och motverka förföljelse av homosexuella runt om i världen. Jonas la grundplåten och kontaktade sedan några av sina rika vänner med orden: 

– Jag har lagt hundra tusen, hur mycket lägger du? 

Jan Guillou, Henrik Mankell och flera andra var snabba att hänga på, och snart hade de fått ihop 400 000 kronor.

– Vi insåg då att det här var en fråga som folk ville engagera sig i, säger han glatt och fortsätter: 

– Jag tycker om att engagemang kan börja så. Från början i liten skala. Det var bara jag, Arto och Jon. Jon – med sin enorma erfarenhet – och jag är fyrtio år av svensk homohistoria och homoaktivism. Det är svårt att hitta några som har högre trovärdighet i de här frågorna än vi. Båda är dessutom offentliga och har stora nätverk.

2014 formaliserade de arbetet, bildande Insamlingsstiftelsen Regnbågsfonden och valde in Kajsa Bergqvist och Fredrik Robertsson i styrelsen. Arbetet bedrivs ideellt, obundet och opolitiskt. Syftet är att finansiellt hjälpa regnbågsorganisationer i hela världen, liksom enskilda personer i länder där regnbågspersoner förföljs och trakasseras av polis, myndigheter och religiösa institutioner. 

Stöttar Regnbågsfonden inga projekt i Sverige?

– Våra pengar går först och främst till övriga världen, men vårt engagemang gäller även Sverige, där vi har påverkansprojekt. 

Som exempel nämner Jonas ett samarbete med Riksorganisationen GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime), som jobbar mot hederskultur. Tillsammans höll de i en heldagskonferens i Sveriges riksdag om hederskultur med betoning på regnbågspersoner.

– Jag är väldigt är stolt över att vi under en hel dag fick riksdagen att prata om hur det är att vara regnbågsflykting. 80 % av alla homosexuella flyktingar blir trakasserade på de svenska flyktingförläggningarna. 

Ett annat projekt där Regnbågsfonden är engagerad, såväl i Sverige som i andra länder, är ett samarbete med Childhood Foundation. Det handlar om att initiera samtal om pojkar som är utsatta för sexuella övergrepp. 

– Det finns en enorm tystnad och tafatthet runt den här frågan och en ”det här pratar vi inte om”-attityd. I många länder finns det inte ens i lagstiftning att pojkar kan våldtas.

Jonas förklarar att många unga regnbågspersoner råkar illa ut eftersom de inte har någon att prata med eller ställa frågor till. De blir ofta tvingade ut i en starkt sexualiserad miljö och där de riskerar att bli utnyttjade.

– Många homokillars och transungdomars första sexuella erfarenheter är att de har blivit utnyttjade på något sätt. Både i Sverige och i andra länder.

Långsiktighet och förändra lagar

Hittills har många av de projekt som Regnbågsfonden stöttat varit kortsiktiga och reaktiva. 

– Vi gör brandkårsutryckningar för att skydda eller rädda livet på människor. Senast smugglade vi ut en kvinnlig aktivist från Uganda som hotats till livet.  

Nu börjar vi bli varma i kläderna och vill även engagera oss i mer långsiktiga projekt. 

– Vi har just satt ett mål att inom tre år ska vi ha fått homosexualitet legaliserat i ett afrikanskt land.

Enligt Jonas finns det fortfarande några länder där det är riktigt illa, men i andra länder finns en öppning till ändring, om de får lite hjälp från omvärlden. 

– Om vi lyckas i ett land kan det sprida sig till flera, säger han hoppfullt. 

Det var så det blev med partnerregistreringen i Skandinavien i början på 1990-talet. Det började i Danmark, och spred sig sedan till Sverige och därefter Norge. 

– Det vore fantastiskt om vi kunde åstadkomma något så positivt som en legalisering i ett land i Afrika, som på lång sikt kan bli större och ge reaktioner runt om, avslutar Jonas Gardell innan vi lägger på.