I Lodi i Kalifornien görs några av världens bästa zinfandelviner.
Många konsumenters favoritvin har fått en avsevärd uppgradering då vinet byts ut till det exklusivare Ravenswood Lodi Old Vine Zinfandel - men priset 139 kr är oförändrat.
Läs mer »Vi översvämmas av insmickrande och publikfriande zinfandelviner som dessvärre överskuggar de riktiga godbitarna. En vinproducent som däremot producerar välsmakande och generösa zinfandelvinder är Ravenswood i Kalifornien.
Zinfandelvinernas popularitet har ökat lavinartat på den svenska marknaden. År 2020 bälgade vi i oss mer än 9 miljoner liter och det är lätt att förstå. Vinerna är generösa och mjuka med mycket fruktsötma och hög alkohol. Ett recept som visat sig passa svenskarnas smaklökar som handen i handsken. Det är inte bara röda viner som druvan är upphov till utan runt 930 000 liter av vår konsumtion består av ljusa och fruktsöta roseviner så kallade White ZIN.
Zinfandel är starkt förknippat med den kaliforniska vinindustrin, men redan 1967 kom de första teserna att zinfandel och den syditalienska druvan primitivo i själva verket skulle vara samma druva. Sen dess har det varit ett ständigt bråk mellan USA och Italien om druvans ursprung och om Italienare skall ha rätten att sälja sina viner under namnet zinfandel.
År 1994 kom bekräftelsen genom modern DNA teknik och några år senare ger EU Italien rätten att använda namnet. En rättighet som ibland drar åt det bedrägliga. Det finns ett flertal italienska viner som med språk, design och utformning är överdrivet ”superamerikanska”. Eller vad sägs om Saloon Selection Old TRUE ZIN Organic Zinfandel där det enda som visar ursprunget är små bokstäver på baksidesetiketten.
Vad det gäller ursprunget för zinfandel får vi dock bege oss till andra breddgrader. På 70-talet kom en teori att det skulle vara den kroatiska druvan plavaç mali. Men det fanns en del tvivel och det bevisades senare att så inte vara fallet. Men landet var i alla fall rätt och 2001 fick man en DNA träff på några stockar som kom från en gammal vingård vid den dalmatiska kusten. Druvan var crljenak kastelanski, men idag kommunicerar man det äldre namnet som nämns i Kroatiska skrifter redan på 1400-talet, nämligen tribidrag.
Druvsorten spred sig sedan till Italien och Apulien där den fick namnet primitivo och till USA och New York anlände den 1820 tillsammans men en stor samling olika sticklingar från Österrike. Med samma sändning fanns plantor av druvan zierfandel som idag ger lätta österrikiska röda viner. Kanske var det så att identifieringslappar lossnat eller blandats ihop och att zinfandel så fick sitt namn.
Om man jämför druvklasar av primitivo och zinfandel så finns det tydliga skillnader. Den senare har större och kompaktare klasar där det är vanligt med ojämn mognad på druvorna. Så man kan säga att de två är olika kloner av samma druvsort. Uppodlad areal 2010 var 32 745 hektar och där står USA för 19 857 ha och Italien för 12 234 ha. Så druvan är sålunda nästan helt fördelad till de två kombatanterna.
Men den uppsjö av enkla, fruktsöta och alkoholstinna viner som översvämmar Systembolagets hyllor överskuggar den kapacitet som druvan har att producera traditionella viner av mycket hög kvalitet. En som tidigt såg druvans potential var svenskättlingen Joel Peterson som efter några års arbete som mikrobiolog inom cancerforskningen sadlade om och öppnade 1976 ett vinföretag. Redan från början fokuserade han på zinfandel och deras första slogan blev ZIN or nothing. Målet var att konkurrera med europiska toppviner och redan 1979 kom han både på första och andra plats i en prestigefull vintävling i San Fransisco.
Joel Peterson förstod tidigt att den produktiva druvan ger bäst resultat när den kommer från riktigt gamla stockar, så han sökte över hela Kalifornien efter vingårdar med gamla knotiga zinfandelstockar. Det första året skulle han hämta upp en låda med nyskördade druvor från en avlägsen vingård. Men när han kom fram hade ett antal korpar spritt alla druvor på marken och satt i det ståtliga trädet bredvid och skränande åt honom. Det blev en ödesmättad stämning där han inbillade sig att fåglarna skrattade åt honom och samtidigt siade om allehanda katastrofer och elände. Hörde han inte till och med korparna säga ”Nevermore”.
Men eftersom Joel är en pragmatisk man valde han att bortse från detta omen och valde istället att tro på en lokal indianlegend där korpen har beskyddande egenskaper. Han använde därefter tre korpar i designen av sin företagslogo och valde namnet Ravenswood från huvudpersonen i den tragiska operan Lucia de Lammermoor. Ravenswoods välkända logotyp sägs för övrigt vara en av de mest tatuerade företagslogotyperna i världen.
145,00 kr
Har en generös, fruktig doft av solmogna björnbär, blåbär och plommon och kryddiga toner av peppar, rostade fat, vanilj och en fläkt av nypon. Välbalanserad, fyllig och mjuk smak med inslag av mogen söt frukt och kryddiga fat. Mjuka tanniner och sammetslen struktur.
Många konsumenters favoritvin har fått en avsevärd uppgradering då vinet byts ut till det exklusivare Ravenswood Lodi Old Vine Zinfandel - men priset 139 kr är oförändrat.
Läs mer »Charles Smith har vid flera tillfällen blivit utnämnd till "Årets Vinmakare" i amerikansk media. Han är självlärd i den ädla konsten att tillverka vin och har ett brokigt förflutet.
Läs mer »Finns det något godare än att grilla en riktigt god köttbit när vädret tillåter? Här får du flera tips och rekommendationer på viner som passar utmärkt till olika typer av grillat kött.
Läs mer »