Maja Berthas om det magiska vinlandet Sydafrika.

Sydafrika är både ett gammalt och ungt vinland. De har producerat vin sedan 1600-talet, men det var inte förrän i slutet av 1990-talet som landet på allvar började formas till vad det är i dag. folk o folk har pratat med Maja Berthas som sedan 15 år arbetar med den oberoende organisationen Wines of South Africa (WOSA).

Holländarna började med vinproduktionen

Vinproduktionen i Sydafrika startade i mitten på 1600-talet. Då kom holländarna dit och bosatte sig i regionen runt det som i dag är Kapstaden. I början dracks vinerna mest lokalt, men på 1700-talet kom landet igång med export.

– Söta viner från Constantia blev då mycket populärt i Europa bland personer med status. De finns omnämnda i litteraturen från den här tiden och det var dessa viner som satte Sydafrika på kartan som ett vinland, säger Maja Berthas, marknadschef för WOSA i Sverige.

I slutet av 1800-talet skedde flera saker som ställde till det för vinproduktionen. 1886 härjade vinlusen och ödelade en stor del av vinodlingarna. Dessutom utkämpades de två boerkrigen 1880 – 1881 samt 1899 – 1902 som gjorde att konsumtionen i landet minskade samt lamslog exporten. Priserna sjönk och vid sekelskiftet 1800–1900 var vinnäringen i kris. Något behövde göras.

Statligt vinkooperation

1918 startade producenterna den kooperativa Sydafrikanska vinmakarföreningen KWV, som några år senare förstatligades. Syftet var att styra upp situationen och göra det möjligt att försörja sig som vinproducent i landet.

– KWV fick bättre ordning på priser, produktion, kvalitet och kvantitet genom att bland annat importera nya tekniker från andra vinproducerande länder.

1948 införde landet apartheid, ett samhällssystem och regelverk som skulle bevara de vitas herravälde i landet. Svarta och vita hade olika rättigheter och skyldigheter, vilket på sikt kom att påverka vinnäringen negativt.

– Det tog egentligen ganska lång tid innan omvärlden reagerade, men när de väl gjorde det fick de sydafrikanska vinproducenterna inte exportera över huvud taget. Det blev också svårt att resa utanför landets gränser vilket ledde till att det blev liten input utifrån. Sydafrika levde som i en egen bubbla när det gällde vinnäringen, förklarar Maja.

Renässans inom vinnäringen

1994 upphörde apartheid, man fick demokratiska val och Nelson Mandela blev president. Handelsblockaden försvann och i den här vevan togs även det statliga monopolet bort och det blev ett vanligt företag.

­­– Det fullkomligt exploderade i antalet producenter och vinnäringen blev på något sätt som i en slags pånyttfödelse. De började exportera och resa igen och upptäckte vad som hade hänt i resten av vinvärlden. Man fick ett helt nytt seende.

Utvecklingen mot en stark egen identitet som vinland startade således för bara 25 år sedan. Ur det perspektivet är Sydafrika ett ungt vinland.

Nya druvsorter och högre kvalitet

Kvaliteten på vinerna har sedan dess förbättrats och de har anpassat druvsorter utifrån vad som lämpar sig bäst i det sydafrikanska klimatet, vilket påminner om södra Frankrike.

– Sydfranska druvsorter som Grenache, Cinsault och Mourvèdre har fått ett uppsving. Även Chenin blanc som de flesta känner igen från Loire, har blivit populär. Viner på Pinotage, en druva som i princip bara växer i Sydafrika, har fått mer identitet och bättre kvalitet än de tidigare bulkvinerna, berättar Maja.

– Jag tycker att det är först under de senaste tio åren som de sydafrikanska vinerna har börjat att landa i en egen personlighet, fortsätter hon.

Maja menar att de i dag har en stolthet och en egen identitet. I början pratade producenterna mer om att de skulle göra Bordeauxblend, Syrah som smakar som i norra delarna av Rhone eller sin egen variant av tyska Riesling.

– Nu har de slutat att kopiera och säger i stället: ”Här gör vi en superbra Syrah, den är sydafrikansk och det är vi stolta över.”

Dessutom har terroirens inverkan blivit tydligare – producenterna har skalat ned och vill att det ska kännas var vinet är producerat.

Vad utmärker Sydafrikas terroir?

– Den är unik. De har extremt många mikroklimat och jordmåner på en liten yta. Man får inte glömma att vinproduktionen i Västra Kap-provinsen, där de Sydafrikanska vinodlingarna finns, täcker ett område som är mindre än Bordeaux.

Det har förekommit diskussioner i media om situationen för de sydafrikanska vinarbetarna. Hur ser det ut i dag?

– Det här är ett land som har haft och fortfarande har problem med den sociala strukturen. Under apartheidperioden cementerade man stora klyftor i samhället, och det finns kvar rester av det gamla. Det är fortfarande en ung demokrati och det tar tid att lyfta folk ur fattigdom. Många av de äldre kan till exempel inte läsa och skriva. Men man arbetar kontinuerligt och målinriktat för att förändra och förbättra förhållandena.

Till exempel har många vinproducenter olika former av sociala projekt som syftar till att öva det allmänna välbefinnandet för arbetarna och deras familjer. De förbättrar bostäder och bygger skolor och det görs stora insatser för de unga – den generation som har vuxit upp efter apartheid. Detta ger resultat.

2002 bildades WIETA – Wine and Agricultural Industry Ethical Trade Association – som är industrins organisation för etiska uppförandefrågor. De verkar för att förbättra förhållandena för arbetarna ute på vingårdarna. 

– Allt ifrån att de ser till att det finns brandsläckare och nödutgångar till rent dricksvatten och ordentliga bostäder, säger Maja. Man arbetar också intensivt med att säkerställa att arbetarnas rättigheter följs och att de anställda har full förståelse för vilka rättigheter de har. WIETA ser också till att arbetarna får rätt utbildning för den arbetsuppgift de ska utföra samt att rätten till facklig anslutning efterföljs.

Enligt henne har landet ett bra, lagstadgat system när det gäller arbetsvillkor och det finns minimilöne-nivåer med mera.

– Men tyvärr finns det ett fåtal fall där dessa lagstiftningar inte följs. Det är i dessa fall som vi får se rubriker i tidningarna. Då gäller det nästan alltid säsongsarbetare som på ett eller annat sätt inte behandlas som de ska.

Säsongsarbetare är de som inte är fast anställda utan kommer in i verksamheten för att plocka vindruvor när det är dags att skörda.

– Svenska Systembolaget gör också en bra och gedigen insats för arbetsvillkoren, som hela tiden förbättras, avslutar Maja Berthas.

Vem är Maja Berthas?

Maja Berthas är sommelier och har arbetat som skribent samt håller i provningar. De senaste 15 åren har hon varit verksam som marknadschef för Wines of South Africa (WOSA) i Sverige

Vilken typ av vin dricker du själv?

– Jag dricker mycket Chenin blanc samt tycker att det är kul med de nya blandningarna som är lättare i stilen såsom Cinsault och Grenache – de Sydafrikanska röda vinerna. Dessutom har jag mycket stor förtjusning för söta sydafrikanska viner.

Upptäck Sydafrikas viner: